- Hej, Ramon Reissmuller, en av dokumentärfilmarna bakom “Undvik räta vinklar – en film om Stefan Sundström”. Hur känns det nu när filmen äntligen är klar och det vankas premiär i SVT2?
– Ja, det är lite dubbelt. Det känns ju pirrigt inför premiären, men samtidigt är det lite vemodigt att skilja sig från nånting som vi hållit på med av och till under så lång tid. Men det är givetvis jätteskönt att det är klart.
- När började ni filma?
– Jag tror vi tog de första tagningarna för drygt 11 år sen. Men då ska man komma ihåg att när vi satte igång så visste vi ju att det skulle bli ett jättelångt projekt. Och vi har inte filmat hela tiden utan vi har ”duttat” då och då och slagit ner i Stefans liv. Första tiden var det intensivt ett tag. Sen dröjde det. Vi gjorde nästan ingenting på flera år för vi höll på med en annan film då.
- Okej.
– Ja, och sen tog vi upp det igen. Så det var planerat från början att det här skulle ta tid. Vi hade inga pengar heller utan vi tänkte: ”Va fan vi sätter igång. Det löser vi under vägens gång”. Och det har vi gjort i stort.
- Vad var det som fick er att intressera er för Stefan?
– Jag och en kompis drev ett musikställe i mitten på 90-talet i Stockholm och då hade vi Stefan och Apache där ett antal gånger. När jag lyssnade på Stefan så upptäckte jag ju att den här mannen är helt outstanding alltså. Han har texter och ett sätt att framföra dem på som är väldigt unikt, skulle jag vilja säga. Och han är en jävla bra berättare. Han är en fena på att sno saker och göra om dem till sitt, eller rättare sagt, han lånar lite här och där. Men det gör ju alla.
- När ni gick in i projektet, hade ni då några speciella frågeställningar? Var det något särskilt ni ville fokusera på eller skildra?
– Ja, genom Stefan så ville vi också ge en bild av tillståndet i Sverige. Så det var inte bara att vi skulle skildra Stefan utan det var även det han stod för. Vad han tyckte och hur han resonerade kring vissa samtida fenomen, kan man säga.
- Har ni lyckats med det tycker du?
– Ja det tycker jag.
- Det ska bli väldigt spännande att se filmen. Vi som är redan frälsta Sundströmfans, vad kan vi förvänta oss av den?
– Alltså, ni får ju mer vatten på er kvarn kring mycket ni vet redan, hehe. Äh, men det är svårt att säga. Någonting finns det säkert som kommer fram i filmen som ni inte vet sedan tidigare.
- Ja, men det är ju intressant hur som helst att få följa med i tankar och funderingar. Jag kan tänka mig att ni även har intervjuer med andra personer om hur de ser på Stefan?
– Nej, det har vi inte. Men vi har satt ihop honom med till exempel Kristina Lugn, som ställer sina egna frågor på sitt alldeles unika sätt.
- Jaha!
– Vi valde faktiskt bort det, att ha en massa personer som berättar om Stefan. Vi tycker att det är en så trist form, eller åtminstone en form som man ser väldigt ofta. Istället har det blivit mycket Stefan rakt upp och ner i olika sammanhang och situationer. Och sen handlar det ju mycket om hans musik, alltså låtar och ibland hur de kommit till och hur han tänker och så.
- Det var faktiskt ett SVT-reportage för drygt tio år sen som väckte mitt intresse för Stefan på allvar. Tror du att det kan bli samma ”aha”-upplevelse nu som då, fast för andra som inte känner till Stefan så mycket sedan innan?
– Ja, det kan vi ju hoppas. Vi har sett ibland att han har en rätt ung publik också, på konserter när det är folk som står och sjunger med och kan texterna. Ibland är det söner som är där med sin mamma, och då kan mamma texterna och sonen också. Det går i arv.
- Det låter lovande! Hur tänker ni kring att släppa filmen på DVD?
– Det är ju vår plan, men vi är fattiga dokumentärfilmare så vi har inte pengarna än. Vi måste söka stöd för det. Nu har vi fått ihop det precis så att vi kan göra filmen klar. Det har varit mycket kostnader här i slutet för efterproduktion, ljudmix och färgsättning och så där. Dealen med TV är inte frack, och det är en underdrift.
- Var det hela tiden TV som var det tänkta mediet för filmen?
– Ja, vi har tänkt TV hela tiden. Vi har inte tänkt bio eller så där för då hade vi behövt en betydligt dyrare produktionsutrustning. Fast vi tycker att TV är ett utmärkt medium. Det är många som tittar på TV och många kommer se filmen under ordinarie sändning, men många kommer även att titta på svt-play.
- Ja, absolut.
– Sen är det kul också, vi gjorde ju den här ”Snusmörtskalendern” med Stefan för tre år sen eller vad det är nu, och den är det många som sett och som nu säger ”åh är filmen klar”. Det är mycket som händer på Facebook och Youtube kring filmen, många som hör av sig med glada tillrop. Man märker att det växer ute på nätet. Och där finns det ju mycket som inte finns någon annanstans.
- Jag kan tänka mig att det måste finnas massor med timmar film eftersom ni hållit på så länge. Har det varit besvärligt att klippa och sålla?
– Det har det! Det är alltid en pärs. Men det här är en typ av film också som kommer till vid klippningen mycket. Sen är Stefan en man som man inte regisserar precis. Det hatar han. Säger man åt honom att gå därifrån till dit, ja då går han ju nån annanstans. Han går sin egen väg.
- Ja, den här titeln som det blev till slut, Undvik räta vinklar, vad är bakgrunden till den?
– Dels var det faktiskt något som Stefan sa vid nåt ögonblick när vi pratade om nånting. Dels är det, tycker jag, en jävla bra titel på en film om Stefan. Den får man grunna på.
- Det ska vi göra, och vi ser fram emot att se er film, Undvik räta vinklar – en film om Stefan Sundström, som visas i SVT2, fredag den 2 december i K-special.
_________________
Patrik Nordqvist, 2011-11-27